Blir så trött på mig själv
Jag går på det VARJE gång...
Jag är en sån optimist att jag verkligen tror att detta ska fungera...
att vi verkligen ska lyckas med detta..
I början när jag blev gravid ville jag flytta hem men fick snällt veta att det går bara inte...
det får jag inte för det skulle vara fel mot barnet att hålla det ifrån pappan..
Så jag stannar och kämpar för vänskapen mellan oss...
det har verkligen gått gudomligt bra senaste veckorna och jag har trivts som fisken i vattnet...
Sen fick jag sms av pappan igår där han frågar mig om jag kan tänka mig att flytta till england med honom för att han har fått ett jobberbjudande där...
förstår att han e sugen...
men vad ska JAG där att göra...
Hade vi varit ett par hade man ju så klart tänkt över saken...
men nu är vi inte det, vi är vänner...
klart jag inte ens tänker över saken...
ska jag med dit och bli ÄNNU mer ensam???
Nä du jag vill iaf ha nära till vänner och min far som jag har nu...
sen ser jag på internet idag att han fortfarande överväger saken...
Vet att det helt klart är hans beslut..
men kan inte låta bli att känna mig så FRUKTANSVÄRT besviken...
när det var tal om att jag ville flytta hem eftersom jag på något sätt känner mig mer hemma där, så hette det ju att det inte går eftersom jag ska få ett barn som har sin pappa här nere...
Så jag stannade...
jag har velat fram och tillbaka men i grunden har jag inte kunnat lämna malmö eftersom det hade känts fel...
men nu...nu känns det som att det kvittar...
Ibland verkan han verkligen bry sig och vilja vara med och sen helt plötsligt har han glömt bort det känns det som...
Jag är bara så besviken på mig själv...
Jag intalar mig själv hela tiden att detta kommer bli kanon...
jag försöker verkligen göra allt för att göra det till det bästa..
Men jag orkar inte längre...
så fort det känns kanon så händer något IGEN...
Och jag känner mig överkörd på något vis...
Jag vet inte om jag är överkänslig nu...
tala gärna om det för mig då...
Jag är en sån optimist att jag verkligen tror att detta ska fungera...
att vi verkligen ska lyckas med detta..
I början när jag blev gravid ville jag flytta hem men fick snällt veta att det går bara inte...
det får jag inte för det skulle vara fel mot barnet att hålla det ifrån pappan..
Så jag stannar och kämpar för vänskapen mellan oss...
det har verkligen gått gudomligt bra senaste veckorna och jag har trivts som fisken i vattnet...
Sen fick jag sms av pappan igår där han frågar mig om jag kan tänka mig att flytta till england med honom för att han har fått ett jobberbjudande där...
förstår att han e sugen...
men vad ska JAG där att göra...
Hade vi varit ett par hade man ju så klart tänkt över saken...
men nu är vi inte det, vi är vänner...
klart jag inte ens tänker över saken...
ska jag med dit och bli ÄNNU mer ensam???
Nä du jag vill iaf ha nära till vänner och min far som jag har nu...
sen ser jag på internet idag att han fortfarande överväger saken...
Vet att det helt klart är hans beslut..
men kan inte låta bli att känna mig så FRUKTANSVÄRT besviken...
när det var tal om att jag ville flytta hem eftersom jag på något sätt känner mig mer hemma där, så hette det ju att det inte går eftersom jag ska få ett barn som har sin pappa här nere...
Så jag stannade...
jag har velat fram och tillbaka men i grunden har jag inte kunnat lämna malmö eftersom det hade känts fel...
men nu...nu känns det som att det kvittar...
Ibland verkan han verkligen bry sig och vilja vara med och sen helt plötsligt har han glömt bort det känns det som...
Jag är bara så besviken på mig själv...
Jag intalar mig själv hela tiden att detta kommer bli kanon...
jag försöker verkligen göra allt för att göra det till det bästa..
Men jag orkar inte längre...
så fort det känns kanon så händer något IGEN...
Och jag känner mig överkörd på något vis...
Jag vet inte om jag är överkänslig nu...
tala gärna om det för mig då...
..::Svävar på moln::..

Igår var jag på ultraljudet :D
Det var helt fantastiskt....
så mycket dom kan se redan nu...
helt plötsligt sa hon..ja läpparna är hela ögongloberna ser perfekt ut och allt hon tittade på såg perfekt ut sa hon.,,,
vilket gjorde mig riktigt lättad..
Könet var lite svårt att se men hon sa att det verkar som att jag väntar en liten flicka :D
Jag blev varken fram elelr bakåtflyttad så födelsedatumet är fortfarande 16:e Juli :D
det kändes också bra...
då måste det ju betyda att hon växer som hon ska :D
Nu har jag beställt en Bola

Äntlgen he he...
harinte riktigt vågat innan :D
Jag fick den av min käre far i present...
Var på Ikea en sväng igår och köpte en hjärtram till ultraljudsbilderna :D
Nu har jag äntligen börjat glädjas åt min graviditet ordentligt känns det som...
jag vågar mer nu när hon visat mig den lilla och hon har sagt att allt ser så bra ut..
vet att det fortfarande finns risker...
men nu är det iaf troligt att allt kommer gå bra också :D
Har dessvärre också även redan fått foglossning...
nu förstår jag vad många gravida gnällt så mycket om...my god...det gör ont :S
ska på jakt efter ett stödbälte som jag fått en massa tips om..
å nu har jag ju knappt fått någon mage ännu...
blir lite orolig för när tyngden kommer heh...
Nä nu måste jag verkligen plugga...
bara två veckor kvar å MASSOR att göra
Ta hand om er
MASSA KRAMAR
Deana
uppåt igen ;)
he he jag vet....
jag är väldigtsvängig...men jag försöker bara att inte gå ner mig för mycket i saker och ting...
försöker oftast hitta en lösning och bestämma mig för att det ska fungera ;)
Sen har jag börjat hos en kurator i måndags som jag ska gå hos varannan vecka genom hela graviditeten :D
Känns som det kan vara en bra ide ;) man e ju lite svängig just nu he he...
För tillfället känns livet helt ok...
Idag har Mange varit här...
då blir det bara automatiskt att man är lycklig...
alltså den männsikan kan göra en så glad utan att han nog själv tänker på det he he...
han har såååå mycket smarta förklaringar på saker och ting..
han kan verkligen få mig att tänka i en ny bana på vissa områden...
Pappa verkar må rätt bra...
men i morgon ska dom titta till hans sår och då hoppas jag att vi får veta när han får komma hem...
SNARAST hoppas jag he he...
Har städat i lägenheten inför hans hemkomst :D
ja å så fick jag ju finbesök idag me ju ;)
Jag har kommit i fatt i skolan :D
Nu är det bara tre veckor kvar och jag känner mig ganska säker på att det kommer gå kanon :D
nä nu ska jag sätta mig och plugga lite till innan det är dags att nanna kudden :D
Ha det gött och ta hand om er
Massa Kramar
Deana
jag är väldigtsvängig...men jag försöker bara att inte gå ner mig för mycket i saker och ting...
försöker oftast hitta en lösning och bestämma mig för att det ska fungera ;)
Sen har jag börjat hos en kurator i måndags som jag ska gå hos varannan vecka genom hela graviditeten :D
Känns som det kan vara en bra ide ;) man e ju lite svängig just nu he he...
För tillfället känns livet helt ok...
Idag har Mange varit här...
då blir det bara automatiskt att man är lycklig...
alltså den männsikan kan göra en så glad utan att han nog själv tänker på det he he...
han har såååå mycket smarta förklaringar på saker och ting..
han kan verkligen få mig att tänka i en ny bana på vissa områden...
Pappa verkar må rätt bra...
men i morgon ska dom titta till hans sår och då hoppas jag att vi får veta när han får komma hem...
SNARAST hoppas jag he he...
Har städat i lägenheten inför hans hemkomst :D
ja å så fick jag ju finbesök idag me ju ;)
Jag har kommit i fatt i skolan :D
Nu är det bara tre veckor kvar och jag känner mig ganska säker på att det kommer gå kanon :D
nä nu ska jag sätta mig och plugga lite till innan det är dags att nanna kudden :D
Ha det gött och ta hand om er
Massa Kramar
Deana
Tråkig
Nu är jag så där tråkig igen :(
Lika bra att stå för det direkt...
Men allt skit KAN verkligen hända på samma gång...
För det första har papsen blivit inlagd igen och har fått opereras om..
varför vet jag inte för det verkar dom inte själva veta där på sjukan..
Får tusen olika förklaringar och den ena värre än den andra...
en sköterska fick mig t.o.m att tro att pappa var döende...
men det blev tillrättat 7 timmar senare...
Sen har det hänt lite mer som jag inte kan skriva ut här...
Men det har fått mig att helt försöka blockera min graviditet...
vill inte alls kännas vid det...
Tror hela tiden att jag ska förlora det...
så om jag inte bryr mig om det så kommer det inte kännas lika tungt att förlora det...
det är väldigt mycket och fruktansvärt jobbiga känslor just nu..
Känner mig mest såååå ensam...
Men har idag fått kontakt med en kurator som jag ska få komma till på måndag på KK
så får hoppas det hjälper...
Får försöka sysselsätta mig under helgen iaf så man inte tänker så mycket..
Ta hand om er
Massa kramar
Deana
Lika bra att stå för det direkt...
Men allt skit KAN verkligen hända på samma gång...
För det första har papsen blivit inlagd igen och har fått opereras om..
varför vet jag inte för det verkar dom inte själva veta där på sjukan..
Får tusen olika förklaringar och den ena värre än den andra...
en sköterska fick mig t.o.m att tro att pappa var döende...
men det blev tillrättat 7 timmar senare...
Sen har det hänt lite mer som jag inte kan skriva ut här...
Men det har fått mig att helt försöka blockera min graviditet...
vill inte alls kännas vid det...
Tror hela tiden att jag ska förlora det...
så om jag inte bryr mig om det så kommer det inte kännas lika tungt att förlora det...
det är väldigt mycket och fruktansvärt jobbiga känslor just nu..
Känner mig mest såååå ensam...
Men har idag fått kontakt med en kurator som jag ska få komma till på måndag på KK
så får hoppas det hjälper...
Får försöka sysselsätta mig under helgen iaf så man inte tänker så mycket..
Ta hand om er
Massa kramar
Deana
tjingeling
Nu var det ett tag sen jag uppdatera om lilla magen här ;)
Har nu gått in i v 17 (16+2)
Vet inte alls hur jag ska beskriva känslan...
jag fattar egentligen ingenting..
Alla pratar om min bebis där inne...även jag själv men samtidigt känns det inte att det händer mig på riktigt..
Vill ju fatta men det känns så overkligt och konstigt..
samtidigt som rädslan ligger på ordentligt...
pratar mycket om det med allt och alla..
har redan börjat få höra om dom "hemska" förlossningarna och dom underbara superlätta förlossningarna som folk gärna vill dela med sig av...
gör inget än så länge...
har så svårt att ta till mig att jag ska vara med om det...
Känns mest som man bara sitter och skojar när man säger att man väntar barn...
Inte jag heller...
Alla säger att jag kommer bli en toppenmamma...
jo jag hade tänkt kämpa för det...
men tänk om jag inte klarar det???
Usch det är ju meningen att man ska vara 2 om detta..
man ska vara en familj...
men en klok kvinna sa till mig igår...
hur ser man på en familj....det är ju helt upp till en själv...
Min bild har väl alltid varit en vanlig svenssonfamilj...
sån vill jag ha he he..
en trygg familj som älkar varandra och tar hand om varandra...
volvo hus och katt ;) (är mer kattmänniska än hundmänniska he he)
Och ja barn och sambo då såklart ;)
Här bor man hemma hos pappa...
inge fel med det på sitt sätt...han gör allt för sin dotra...
men det funkar ju inte i längden...
jag är 28 år bor hemma hos pappa och snart dessuom med ett barn...
hmm...det funkar faktiskt inte..
Är dessutom inne i en period där jag inte alls vet vem jag är själv..
vilka mina sanna vänner är...
vad jag vill med mitt liv...
Känns som jag bara går runt och bär en "glad"mask för ansiktet ...
Min mage har iaf börjat behaga att komma fram...
spännande men återigen har jag fått för mig att jag bara blivit fetare...

detta är alltså v 16 (15+6)
Hade jag varit gravid borde den välha blivit ännu större tills nu?
Jag vet inte...
Jaha nä...
nu ska jag plugga och göra en massa uppgifter till skolan så man iaf blir klar med det eländet någon gång..
vill bara därifrån...
Läraren gör allt för att sänka mig...
I fredags fick jag MVG i datakunskap av min datalärarinna och min ordinarie lärare kläcker ur sig...
"Det är ju föräckligt"..jag frågade vad hon menade med det...
ja tänk om du kunde vara lika duktig på allt annat...
då vill jaga bara påpeka att jag sliter som ett djur...men har nu tappat gnistan helt :(
Så jäkla tråkigt!!
Nu lägger man inte alls ner samma energi på uppgifterna som man gjorde innan :S
Men ska kämpa på så jag blir klar iaf...
hon ska inte få trycka ner mig helt....
Ta hand om er..
Massa kramar
Deana
Har nu gått in i v 17 (16+2)
Vet inte alls hur jag ska beskriva känslan...
jag fattar egentligen ingenting..
Alla pratar om min bebis där inne...även jag själv men samtidigt känns det inte att det händer mig på riktigt..
Vill ju fatta men det känns så overkligt och konstigt..
samtidigt som rädslan ligger på ordentligt...
pratar mycket om det med allt och alla..
har redan börjat få höra om dom "hemska" förlossningarna och dom underbara superlätta förlossningarna som folk gärna vill dela med sig av...
gör inget än så länge...
har så svårt att ta till mig att jag ska vara med om det...
Känns mest som man bara sitter och skojar när man säger att man väntar barn...
Inte jag heller...
Alla säger att jag kommer bli en toppenmamma...
jo jag hade tänkt kämpa för det...
men tänk om jag inte klarar det???
Usch det är ju meningen att man ska vara 2 om detta..
man ska vara en familj...
men en klok kvinna sa till mig igår...
hur ser man på en familj....det är ju helt upp till en själv...
Min bild har väl alltid varit en vanlig svenssonfamilj...
sån vill jag ha he he..
en trygg familj som älkar varandra och tar hand om varandra...
volvo hus och katt ;) (är mer kattmänniska än hundmänniska he he)
Och ja barn och sambo då såklart ;)
Här bor man hemma hos pappa...
inge fel med det på sitt sätt...han gör allt för sin dotra...
men det funkar ju inte i längden...
jag är 28 år bor hemma hos pappa och snart dessuom med ett barn...
hmm...det funkar faktiskt inte..
Är dessutom inne i en period där jag inte alls vet vem jag är själv..
vilka mina sanna vänner är...
vad jag vill med mitt liv...
Känns som jag bara går runt och bär en "glad"mask för ansiktet ...
Min mage har iaf börjat behaga att komma fram...
spännande men återigen har jag fått för mig att jag bara blivit fetare...

detta är alltså v 16 (15+6)
Hade jag varit gravid borde den välha blivit ännu större tills nu?
Jag vet inte...
Jaha nä...
nu ska jag plugga och göra en massa uppgifter till skolan så man iaf blir klar med det eländet någon gång..
vill bara därifrån...
Läraren gör allt för att sänka mig...
I fredags fick jag MVG i datakunskap av min datalärarinna och min ordinarie lärare kläcker ur sig...
"Det är ju föräckligt"..jag frågade vad hon menade med det...
ja tänk om du kunde vara lika duktig på allt annat...
då vill jaga bara påpeka att jag sliter som ett djur...men har nu tappat gnistan helt :(
Så jäkla tråkigt!!
Nu lägger man inte alls ner samma energi på uppgifterna som man gjorde innan :S
Men ska kämpa på så jag blir klar iaf...
hon ska inte få trycka ner mig helt....
Ta hand om er..
Massa kramar
Deana